riv vinlistorna!

Självaste 17e maj fann jag mig på norsk nationaldagslunch på Sturehof. Linie akvavit var värd. Norges stjärnkock Geir Skeiers influgen gästkock. En på det stora hela fantastisk lunch och i just detta nu helt oviktig.

Stålfinnen, hederstryffeln och matbloggaren Kari med sällskap av sina branschkollegor Pia och Anne var mitt sällskap.

Tidigare tankar om vikten av sammanhang fick nu en bra publik. Några som dagligen, systematiskt och kategoriskt befinner sig i ”fel” hjärnhalva när de upplever. Givetvis finns det två sidor på det här myntet. Att påstå att god smak och passionerat intresse är att ta ner upplevelsen och ta ifrån någonting från det som verkligen är viktigt, stunden i nuet och mötet med andra är inte helt oväntat inte så bekvämt resonemang när sällskapet är matbloggare. Nu var ju sällskapet fantastiskt och samtalet svallade fram och tillbaka på bästa tänkbara sätt.

Pia gjorde en intressant jämförelse mot hur man förhåller sig till kost. Jag tycker som bekant att konst skall vara dekorativ och matcha soffan. ( Vill konstnärer ha terapi så får de köpa det som alla vi andra gör (av folk som insett att billigaste sättet för dem att få den terapi de behöver är att själva utbilda sig till terapeut.) )

Lite såhär: Respekterar du kreatören så vill du djuploda i vad som är gjort, varför och på vilket sätt. Då är det viktigt att analysera. Är du å andra sidan ute efter tillfället så blir produkten sekundär. Utmaningen blir förståss att ha rätt sällskap till rätt upplevelse. Att sitta och prata ner vinet på en middag vars främsta syfte är mötet är inget annat än oskick. Att skölja ner nogsamt komponerad och tillagad mat i två tuggor med en STÖL är minst lika respektlöst men mot någon helt annan.

eller hur?!

eller?

Du vet det där stället som får till den där speciella stämningen, där allt känns bra och problemfritt, stället som man verkligen, verkligen gillar. Där maten är perfekt men fokus inte ligger på menyn och där du känner dig extra välkommen och bekväm. Vad har de fattat som alla andra missat?

Jag vill påstå att servicesektorns otvivelaktigt största tabbe är att de inte lärt sig skilja på exklusivt och exkluderande. Många av de komponenter man möter på i en restaurangupplevelse har bara ett syfte. Att låta de invigda bekräftas och de icke invigda veta sin plats. Mitt favorithatexempel är vinlistor och om jag kunde så skulle jag införa piskstraff på de asen till krögare som använder dem.

Jag tycker mig kunna navigera mellan druvor och ha hygglig koll på viner generellt, men ändå när jag läser en vinlista så känner jag mig dum i hela huvudet. Det mesta på listan är nytt för mig och jag saknar helt kunskap att matcha det jag har på tallriken med det som skall i glaset. För vanedjuret på gatan så gäller nog dessutom att om du känner igen ett vin, välj det.

Resultatet är oavsett att du får känna dig lite dum i huvudet, får ett vin som inte matchar med det du äter och missar möjligheten att utöka ditt smakregister. Troligt även till fel pris.

Så, fuck you vinlistehelvete och dra åt helvete!
Med det avslutar jag min första matbloggpost, kommer fler gåvor min väg så kanske det blir mer.

8 thoughts on “riv vinlistorna!”

  1. Ja nog kan man säga att man lär sig nya ord på nätet. Just ordet hederstryffel har jag inte hört förut. Men visst är han en, min Kari? Tyvärr kunde jag ju inte själv vara med, men det får bli nästa gång. :)

  2. Navigeringen i vinlisthelvetet känner jag igen och det jobbigaste är att när man frågar personalen så kan de ingenting om vinerna på listan. Skulle det mot förmodan råka stå ”reserva” i listan så tar jag nog det helst. Tänk om det skulle vara regel istället för undantag att man sitter på ett underbart ställe med underbart sällskap även skulle få BRA lagad mat OCH en rekomendation på ett gott vin (tips: Amarone Classico (nr 12363) till en etrecote med smörstekta kantareller.). Men och andra sidan så tar jag lika gärna en STÖL och pytt tillsammans med goda vänner och bara njuter. :PMan måste inte vara gourmet för att vara en gormand av livet. Död åt vinlistorna!P.S. Kari, sambon sover (Almamater) så någon måste ju nattugla ;) D.S.

  3. Jag tänker att det här är två världar som inte ska blandas samman. Har du inga specialintressen som blir extra givande både att uppleva själv och diskutera med andra av att du vet mer om ämnet?Även om jag aktar mig för att betygsätta vin utöver att säga att jag tyckte det var gott till grillad lax och att jag gärna dricker det igen – jag aktar mig för att intellektualisera just den sinnesupplevelsen – så förstår jag de som har gjort vin till ett specialintresse, där de kan prata om tanniner, fatkaraktär, olika druvor osv.Jag tycker det är att hårdra det att säga att man befinner sig i fel hjärnhalva. Jag tror det är att lägga till en hjärnhalva och tillföra ytterligare dimensioner.Sedan är det givetvis en balansgång och kräver att man tillgodogör sig en hel del kunskap och erfarenhet innan man når dit. Och det är därför jag aktar mig för att tänka för mycket på vin. Jag har trillat dit på många andra områden. Under många år kunde jag inte se film utan att samtidigt föra en metadiskussion med mig själv om huruvida filmen är bra och vilket betyg jag ska sätta på den.Så problemet med vinlistor är väl att man prackar på det här på sina gäster? Att man förutsätter att de har intresset? Jag tycker det vore en ypperlig tjänst att ha en särskild vinlista för de som har det som specialintresse, vid sidan om den ordinarie där man presenterar vinerna på ett mer tillgängligt sätt.

  4. Ja, det känns onekligen som en pandoras box. När man väl släppt in ”fel” hjärnhalva så är det svårt att inte intellektualisera och djuploda. Jag är ju där själv. Jag är otroligt dålig på att uppleva glädjen i nuet. Jag är dessutom ganska säker på att jag inte vill bara vara i upplevelsen. Att kunna urskilja och analysera är berikande för mig men jag kommer på mig själv med att ständigt ta ner nuet genom att sura över dåligt kaffe eller liknande. Skall man vara hård så är det inte kaffet det är fel på i den frukosten, det är sällskapet – jag.Nu till pudelns kärna. Exklusivt och exkludernade. Vinlistor är ett exempel, ett bra exempel men inte hela bilden. Jag skulle gärna se fler restauranger som vågar sätta gästen i passagerarsätet helt och hållet. Jag skulle definitivt uppskatta en helt menyfri restaurang. Dyk upp, småprata lite med servisen, de och köket fixart någonting de tror jag skulle gilla. Överaska mig, kontrollera matupplevelsen så kan jag få vara i nuet. För let's face it, vanliga menyer har sina inbyggda friköpskort de med. burgare och stek frites är visserligen gott men mest till för gästen som vill spela säkra kort. Poängen är hur som helst att det är så många moment, inbyggda och omedvetetna som förutsätter att du kan och vill djuploda. Även på ställen som själva inte klarar av att leva upp till det. Man kanske skall hitta ett nytt parbegrepp. Där exklusivt – exkluderande åker i soporna och__________ – och inkludernade står på bordet istället. Ett väldigt inklusivt vin.

  5. Martin Martin Martin…Jag hör vad du säger, eller tjae ser vad du skriver snarare om vän av ordning ska få ro i själen.Jag ska ge dig en jämförelse eller åtminstone försöka utan att jämföra äpplen och päron. Jag ska jämföra vin och datorer – häng med!Som du vet så är jag duktigt inkompetent när det kommer till tekniska saker, mao känner jag mig riktigt dum i hela huvudet varje gång jag mot min vilja slår numret till Macsupport eller liknande.Så. Så när jag klampar in på OnOff och ska köpa en ny dator (eller annan teknisk produkt) så ber jag inte att få läsa produktbladen och lusläsa prestanda, tekniska fakta och annat som för mig är helt värdelös information. Så vad gör Jarnbrink? Jo, han berättar om sina behov (för användandet av produkten) och de förväntningar jag har på den snart inhandlade manicken. Are you with me my friend?Om säljaren inte har någon koll på tex datorn likt din servitris inte har koll på vinerna på vinlistan – ja då kanske jag ska handla min dator i någon annan butik. Visst kan det vara väldigt svårt att kombinera viner man inte känner till med maten på tallriken och det är där personalen ska komma till din räddning, kan dom inte det Martin – ja då kanske du ska prova att lämna Södermalm bara för EN kväll ;) Skämt åsido poängen är att det inte är fel på krögaren eller vinlistan utan sättet att få dig att inte känna dig bekväm precis som du beskriver.Jag ser även helhetsbilden och håller med. Önskar att jag kunde vara först i stan med att öppna en restaurang av den typen du beskriver i svaret till ´plindberg´nedan och att du skulle vara min bästa och mesta stamgäst!Glad midsommar på dig broder och hoppas du får avnjuta ett väldigt inklusivt rosévin i solen – det är du väl värd!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s