Nätverken förlorar relevans när de växer

När nätverk växer utanför sitt syfte förlorar de relevans, möjligheten att djuploda i frågor går förlorade och ersätts av allmänt småprat. De går från att vara en inspirationskälla och bollplank till att bli fikarummets småskvaller.

Från början var min tanke att låta medförfattare hjälpa mig med den här texten. Jag har nämligen en rejäl dos prestationsångest när det kommer till att skriva. Tyvärr engagerade sig de ombedda medförfattarna sig för lite för att det skulle bli det jag ville från början. Stort tack hursomhelst till De som tittat på texten och särskilt till Fredrik och Henrik.

För någon månad sen blev jag åter aktiv i Jaiku och Twitter. Jag har haft konton sen något år tillbaks men inte använt dem nämnvärt, mestadels för att det inte fanns någon uppenbar poäng. Stor anledning till det var för att det var tomt på folk och initiativet att bjuda in deltagare/mina vänner låg på mig.

I stort sett alla jag har kontakt med har redan valt kommunikationsplattformar och överger dem ogärna. Att bjuda in dem till ytterligare en plats för att populera och sen övervaka är i de flesta fall förgäves.

När en gammal kollega Niklas Jakobsen introducerade mig till den sk. Bubblan, så fanns där en tydlig mening med att använda Jaiku. Det fanns en stor mängd personer och en aktiv och generös dialog mellan dem. Så gott som samtliga var i mitt yrkesområde, dessutom öppensinniga, i klar framkant och inte sällan prominenta i sitt respektive område.

Nyligen skedde en fragmentering där delar av Bubblan på uppmaning av Morris Packer bytte plattform från Jaiku till den svenska motsvarigheten Bloggy. Några i Bubblan har vägrat och stannar prompt kvar men en stor del har valt att följa Morris uppmaning. De flesta försöker nu hålla dialogen levande på båda plattformarna med blandad framgång. Majoriteten är dessutom aktiva på andra tjänster som Twitter, Facebook, Lnkedin osv. Dessutom poppar det upp nya intressanta projekt varje dag, senaste i den skaran är nanoblogg.se.

För några månader sen var jag på SIME där jag bla. lyssnade på Joi Ito, grundaren till Creative Commons. Han hade en mycket strukturerat sätt att se på CC’s roll i den tekniska evolutionen. Som ett enkelt sätt att ta bort nästa naturliga barriär i vägen mot öppen kommunikation. Vilket enligt honom var juridiken mellan upphovsrättsägarna. CC är i sin enkelhet några fördefinierade kontrakt som man kan välja att använda i samband med att du publicerar ett verk. Så de som producerar kan dela material över kultur och idé utan att blanda in jurister varje gång ett verks skall användas.

Jag undrar om det inte är tid att samma sak händer i de sociala nätverken. De etablerade ”all inclusive” nätverken kanske redan är på väg att spela ut sin roll, kanske är det så att att helt öppna och oberoende kanaler för att  Posta och samla in meddelanden och kommentarer från siter och nätverk, att äga din egen profil och framförallt att äga relationerna till dina vänner och sociala nätverk oc möjligheten att ta med sig till vilken tjänst som helst i en CC motsvarighet. En slags Social common licens. Visst, det finns öppna tekniska lösningar som tillsammans tillhandahåller motsvarande teknik som nuvarande tjänster men de saknar än så länge genomslag. Licensen skulle gälla mellan individer och mot nätverken eftersom olika konstillationer har olika natur och klimat.

Om Apple vill vända upp och ner på allt igen, släppa sargen och ta sig in på den sociala arenan så skulle jag gärna se en hårt integrerad skjuta ut och samla in information samt kollaboration mot dina nätverk av vänner, kollegor, bekanta och klubbmedlemmar oavsett destination. Frågan är väl vad de olika nätverken och siterna skall tillföra om de inte äger klusterbildningarna av individer, användarprofilerna eller innehållet de producerar. Kanske är det kontexten i sig självt? Platser där man kan hitta motsvarigheter tilll Bubblan oavsett om du är bonde, tandläkare, gillar jazz, pendlar mellan sumpan och södra station varje dag eller sitter på flight SK185. De flesta nätverk använder sociala funktioner endast som virala element där man bjuder in och populerar. Poängen och det vackra med Bubblan för mig var att det redan var en stor mängd för mig intressanta individer som hade en hög och djup dialog.

I samband med Bubblans flytt till Bloggy har de etablerade medierna fått nys om ”den nya internettrenden” mikrobloggar och de fullkomligt kräks ur sig reportage om det underbara nya. Det beskrivs av initiativtagare, experter och journalister som ett nytt enkelt sätt att blogga i miniformat men med fördelarna att man får fler kommentarer på sin microblogg än på sin vanliga blogg och att du får en skara anhängare. Mediers täckning om microbloggandets framgång är tror jag inte främst för att det är nästa sköna grej utan för att det är ett uttryck för viljan att överge cementerade strukturer och frivilligt gruppera sig i nätverk och kluster där det finns ett utbyte och nytta. Om Bubblan späds ut med individer som inte är lika passionerade, prominenta och insatta i området så förlorar även dialogens värde. Hypen i kombination med flytten har tyvärr medfört en baksida. Anstormningen av nya användare har spätt ut bubblan och den har inte längre samma koncentration av likasinnade

Om Företeelsen Bubblan istället för att spädas ut och bli en del i en mainstream när massorna väller in får lämna sitt early adopter stadie och leta sig till kaffebönder, kompositörer, fordonsingenjörer och frimärkssamlare så kommer vi se en era av individers uttryck och samarbeten med genomlysning, kollaboration i ett globalt omfång av historiska mått. En slags global renässans  där mikroentreprenörer och dialog dominerar arenan på de storas bekostnad. Om man är en generisk webbyrå i Stockholm är det ganska dåliga nyheter eftersom vi kommer att konkurrera med nätverk av experter som behöver betydligt mindre än oss för att ha en acceptabel livsnivå och som dessutom troligtvis är betydligt skickligare, högre utbildade och mer specialiserade. Är man en av tio som skriver beställda budskap i sanden, snön eller gatumiljö. Fotograferar, publicerar mot en global publik, skickar till beställaren och tar betalt med Paypal så är det strålande nyheter. Själv tillhör jag den tidigare och inser att jag borde göra det senare. Då skulle jag få betalt för värdet jag tillför och inte timmarna jag lägger in.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s