Vuxna leker för lite

bild.jpg

I går fyllde F 4 år, swoooosch sa tiden.

Den enorma kraft som fjorton fyraåringar uppbringar när de höga på socker leker som det inte finns en morgondag är imponerande på ungefär samma sätt som en orkan är. Jag gillar leken. Vi vuxna leker för lite. Jag tror det har någonting att göra med att vi fokuserar så hårt på att bli vuxna så vi lägger massa energi på att odla fel hjärnhalva. Eller åtminstone inte tillräckligt mycket energi på båda. Vi är så måna om att definiera oss och odla egenskaper som gör oss vuxna och duktiga på någonting.

Men tänk om det inte hade varit fyraåringar som lekt på ett barnkalas utan fjorton fyrtioåringar på en arbetsplats. Ohämmat som om det inte fanns en morgondag. Vilken kraft. Vilken energi. Vilken fatastisk möjlighet. Vi vuxna leker för lite. Jag menar såklart inte barnlekar utan lek som vuxna skulle lekt.

Vad tror ni?

Är fritid fri tid?

utsiktbalkong

Nu börjar jag komma ner i varv. En sak slår mig. Om jag skulle kunna tänka så här bra på jobbtid så skulle jag bli oövervinnerlig. Det behövs tid då man är borta från kontor, möten och dator för att självklarheterna skall uppenbara sig. Många surdegar som jag inte riktigt vetat hur jag skall hantera eller prioritera har löst sig i vad alkolister kallar för ”moments of clairty” i veckan.
Läs mer

Chet och hans perfekta timing

Jag snöar in mig på perfektion just nu. Ett begrepp som står absolut men aldrig uppnås.  En omelett, morgon eller presentation som gömmer sig i skuggan runt hörnet och väntar, väntar på att komma fram. Den vill kliva ut i varats ljus. Perfekt. Men vet att det aldrig kommer hända. Det finns någonting ledsamt, nästan tragiskt över perfektionen som aldrig blir. Chet har perfekt timing. Jag känner på mig att han skulle veta vad jag pratade om.