Etikettarkiv: sswc

Experiment or die

Posted on
2

Henrik Ahlén är katalysator för utvecklingsprojekt i egna konsultbolaget Alfa Bravo.
Henrik var med på SSWC#1 och körde där ett uppskattat DebateOn om Google i det stora tältet.

Skiften kommer allt tätare, t ex:
- Industrialismen i slutet av 1800-talet
- Transistorn och televisionen på 50-talet
- Informationssamhället med datoriseringen på 70-talet
- Internet på 90-talet
- Nu har vi just inlett ännu ett mycket stort och disruptivt skifte: Molnet & Mobiliteten

Molnet: våra data flyttar ut från våra egna datorer till molnet, nätverkade servrar och blir därmed inte bara enklare för oss att accessa från alla våra apparater, utan alla dessa data kan även kommunicera med varandra, vilket öppnar en oändlig rad av nya möjligheter som vi ännu bara anar.
Mobiliteteten: vi har nu datorer i våra fickor, dvs tillgång till många former av information och kommunikation överallt där vi rör oss.

Vadå, det där påverkar väl bara IT-folk?, säger nog många. Men det är en ännu större felbedömning än de gjorde som sa samma sak om när persondatorerna och mobiltelefonerna började slå igenom för 20 år sedan.

Ingen vet exakt hur Molnet & Mobiliteten kommer att påverka oss och vilka möjligheter som öppnas, vad än alla gurus säger. Det enda som är säkert är att det är ett stort och disruptivt skifte. Vårt samhälle, våra medier och vår arbetskultur kommer att förändras och många gamla organisationer kommer att dö dinosariedöden medan det föds mängder av nya, pigga aktörer.

Vad händer med vårt sätt att bo och arbeta?
Denna mobilitet och ständig access till både egna och andras data påverkar naturligtvis både hur vi vill bo och hur vi arbetar. Det är nu hög tid att börja ta till vara möjligheterna i detta.

Jag deltog 2007 i projektet Internetframsyn som drevs av Ingenjörsvetenskapsakademin med syftet att identifiera vägvalsfrågor som kan hjälpa Sverige att utnyttja internets möjligheter. Jag myntade där begreppen ”Time Shift” och ”Location shift”, alltså att kunna arbeta oberoende av både tid och plats.

Time shift handlar om möjligheten att arbeta oberoende av tid, även i fördjupat samarbete med andra. Kommunicera asynkront vilket oftast sparar mycket tid och ökar kvaliteten på det man gör eftersom det möjliggör eftertanke.

Location shift handlar om möjligheten att arbeta oberoende av var man är, dvs att arbeta på andra platser än arbetsplatsen. Inte bara i hemmet utan även på andra platser som stimulerar produktivitet och kreativitet.

Mobila och molnbaserade internet-tjänster och en flexiblare arbetskultur är förutsättningarna för detta, vinsterna är enorma. För individen som kan anpassa sitt arbete efter uppgift, dygnsrytm, familjesituation och fas i livet. För företagen, som får högre produktivitet, lägre kostnader, mindre stressade och mer kreativa medarbetare. För miljön, behovet av resor och transporter minskar

Vad bör man göra nu?
Om du känner att du tvingas till förändring på grund av att dina marknadsförutsättningar har förändrats så är det redan för sent! Och det gäller både dig som person, chef, medarbetare och ni som företag/organisation.

Det finns alltså bara ett sätt att säkra sin överlevnad: att se till att man har en flexibel organisation, med flexibla medarbetare och att man kontinuerligt omprövar sin affärsmodell. Utifrån ett ständigt lyssnande och framförallt: ett ständigt experimenterande.

”Det är inte den starkaste av arterna som överlever, inte den mest intelligenta, utan den som är mest anpassningsbar till förändring.”
- Charles Darwin

Joakim Jardenberg stiftade ett annat bra uttryck, han avser mediebranschen men det gäller ju även för alla andra branscher i dessa förändringens tider:
“An industry too big to bend is bound to break”

Exempel: BBC byggde om sin nyhetsredaktion efter tunnelbanebomberna 2005. De fick in tusentals bilder och videos från mobilkameror direkt under dramat, idag har det garanterat varit det mångdubbla.
BBC hade stora problem att ta emot allt detta material från allmänheten, så hade man ju inte jobbat tidigare. Redaktörerna saknade teknik för att hantera floden av bilder, videos och SMS, och man saknade riktlinjer för hur materialet skulle hanteras. Men BBC anpassade sig ju bara till utvecklingen, visserligen lite före konkurrenterna.

Nu gäller det att driva utvecklingen!
Ingen vet som sagt exakt vad som kommer att fungera, inte i någon bransch. Man kan bara vara säker på att det kommer många nya lösningar och att utvecklingstakten ökar hela tiden.
I denna nya värld kommer den som inte utvecklas inte bara halka efter utan duka under.
Det har aldrig varit så billigt och gått så snabbt att experimentera. För bara några år sedan kostade det massor och tog lång tid att ta fram en ny digital tjänst. Idag vimlar det av enkla, snabba, digitala verktyg som ofta dessutom är gratis. Även utvecklingssätten för fysiska produkter är mycket snabbare nu. Alltså kan alla organisationer, stora som små driva utvecklingen om dom vågar och vill.

Men hur ska man veta vad man ska experimentera med?
Det gäller att skapa ett intern kultur som uppmuntrar kreativitet och öppenhet för nya idéer.
Inte bara utåt, mot kunder, partners, konkurrenter, utan åt båda hållen.
Det vill säga, man måste ta in också. Lyssna, ta till sig och bearbeta det som kommer in och sedan omsätta de vunna insikterna i konkret handling.
Samt så klart se till att skapa stories av handlingarna och göra dom sökbara.

/Henrik Ahlén

Trovärdighet och Felix på Facebook

Posted on
15

Brit Stakston är mediestrateg på JMW kommunikation och huvudförfattare till Politik 2.0. Idag pratar vi om trovärdighet.

Tittar på orden Martin skickat som underlag för den här gästbloggposten. Ord som mitt arbete kretsat runt de sista tre åren. Sociala medier. Storytelling. Trovärdighet. Är egentligen herrans trött på sådana ord och undviker allt oftare metaresonemangen och ägnar mer tid åt finjustering.

Men en diskussion i helgen triggade dock igång mina tankar runt trovärdighet och val av medier i den brytningstid vi befinner oss i. Det handlade om varumärket Felix och Facebook.

Men låt oss först titta lite närmare på just ordet trovärdighet som de sociala medierna så fantastiskt utmanar och möjliggör att gestalta. Engelskans ”trustworthy” är ett av de bästa orden som trovärdighet kan översättas med. Att vara värd att litas på. Förstå så fint. Det ska jag ha som personlig målsättning.

Men hur bygger man då upp en trovärdighet som företag i det nya medielandskapet? Jag skulle nog säga i varje millimeter och i varje aktivitet av verksamheten precis som alltid. Online såväl som offline. Tänk vilken ynnest det är att någon tycker att man är värd att lita på. Vilka stolta medarbetare i alla led det bygger på. Och vilket ansvar det medför att fortsätta leverera på det förväntade. Det som någon valt.

I stort och smått blir vi som kunder upprörda och funderar över våra val. Vi förstår att BP nu bränt all sin trovärdighet. SATS-städerskan som kör sin vagn över min fot och inte ber om ursäkt ser inte heller kopplingen mellan min upplevelse och sin lön. När sen spinningsinstruktören inte ens hejar eller berättar hur han tänkt lägga upp de 90 minuter jag lagt i hans händer undrar jag förstås om det inte är dags att byta gym. Eller politikern som inte svarar på någon fråga i sin blogg blir nog inte heller trovärdig i just den kommunikationsformen.

Ytterst är trovärdighet alltid frågan om kvaliteten på det man levererar och vem som säger vad om företaget i omvärlden. Det skulle jag vilja säga är den enkla biten, den som handlar om att lyssna, lära och agera. En guldgruva till förbättring och ökad trovärdighet finns i förmågan att lyssna på vad som sker i de sociala medierna.

Men de man missar på vägen då? De som tappat förtroende. Hur vet vi om dem? Ja i bästa fall reklamerar de eller låter oss veta via telefonsamtal, tweets, Facebook-statusar eller bloggar. Men det är nog bra de riktigt missnöjda – jag tror att i de allra, allra flesta fall försvinner de bara. De väljer bara bort.

Och den intressanta frågan som mina vänner häromdagen omedvetet berörde är om vi kan mista kunder genom de val av medier vi gör i det nya medielandskapet? Eftersom det inte finns en kollektiv syn på nätet ser vi väldigt olika på hur företag kommunicerar med oss.

Vi satt ett gäng och kollade på fotbolls-VM igår 20-25 personer när tv-reklamen som bygger vidare på Felix utomhuskampanj som refererar till favoriter bland medlemmarna i gruppen ”Jag äter ketchup till allt som inte är pannkaka” dök upp. I TV-reklamen berättar Felix skämtsamt om gruppen och deras reaktion på den, att det förstås går att ha ketchup på allt….

Några av mina vänner kollade förstrött in den och sen ropade någon till: ”Va?!? Såg ni…kolla…Felix ett av Sveriges största varumärken hänvisar till Facebook? En….ja vad säger man till en… utländsk sajt?!” Sen fördes en livlig diskussion om Facebook och de landade i konsensus om att trygga starka svenska varumärket Felix inte hörde samman med en kommersiell förströelsesajt som Facebook. Reklamen väckte tankar hos dem om hur stort Facebook håller på att bli. Och Felix medieval irriterade. Detta trots att en av dem till och med har ketchup på frukostägget vilket torde platsa finfint som bidrag i Facebook-gruppen om ketchup på allt. Men hon såg inte relevansen alls. ”Varför ska jag se på tv och vilja gå med i en Facebookgrupp? Det är inte trovärdigt!” Deras reaktion skulle jag kunna ägna en hel bloggpost åt. Det där med analoga/digitala värderingar och företagets ansvar att förutse de perspektiven på olika marknadsaktiviteter.

Tror inte mina vänner är unika i sin tveksamhet för trots både tv-reklam och annonser med hänvisning till Felix sida i Facebook har den idag bara 974 medlemmar och gruppen ”Jag äter till ketchup till allt som inte är pannkaka.” har 1004 medlemmar. Det är extremt låga medlemsantal om vi betänker kostnaden för det köpta utrymmet här. Min son och hans kompis har startat gruppen ”Vi som älskar ploppa bubbelplast” den har 3 233 medlemmar utan någon sådan draghjälp alls….

Så var landar vi här? Jo att varje aktivitet förstås har sin alldeles egna medielogik. Den största eventuella trovärdigheten med en grupp som ”Jag äter ketchup till allt som inte är pannkaka” ligger just i det mediet i den kontexten, framför allt genom skaparen till den gruppens äkta engagemang. Det är där i det lilla formatet som det stora sker. Att försöka göra den gruppen än större, än ”bättre”, än mer helt enkelt, via köpta medier funkar sällan. Felix vill säkert ge ganska tidstypiska trovärdiga referenser genom hänvisning till den gruppen och den dialogen som skedde där. Men det faller mest platt och funkar illa i det här nya formatet.

I det nya medielandskapet måste dialogen få leva i alla de sammanhang den sker i. Allt måste inte alltid skalas upp. Gör inte misstaget att försöka skapa mer trovärdighet genom att skala upp äkta engagemang eller genom att fejka närvaron. Låt dialogen, engagemanget leva, växa och vara just trovärdig i sitt rätta sammanhang. Företagets enda uppgift är det där enkla. Lära, lyssna och leverera på det.

/Brit Stakston

**Väljer att utgå i mitt resonemang från att gruppen inte fejkats.

En förändring värd att marknadsföra

Posted on
6

Vilket mottagande! Jag hade tidigare tänkt ha två-tre poster i veckan fram till SSWC men har de senaste dagarna insett att det mer lutar åt fyra fem poster per vecka. Helt otroligt roligt. Vi fortsätter med Fredrik Olsson, kontaktman på Miami, gerillabyrån som hoppades att bli världsbäst 2008.

I morgon är det midsommar och då kommer en liten sammanfattande fundering från mig. Jag skall försöka hålla den linjen sommaren ut. Fredagspost.

Ett flertal kloka gubbar har sagt förståndiga saker genom åren. I förvånansvärt många fall har de filosofiska utsvävningarna handlat om reklam och marknadsföring. ”You can´t bore people into buying” är en både sliten och enkel sanning. ”Jag vet att hälften av min reklam inte fungerar, men inte vilken del” är exempel på en högst tvivelaktig och väldigt egendomlig sanning. De flesta flosklerna, som ovan, myntades någon gång i mitten av förra seklet och praktiseras fortfarande på reklamskolorna tillsammans med fyra P:n och diverse AIDA-formler. Ett helt onödigt överteoritiserande, eftersom reklam inte är någon vetenskap. Den ska inte analyseras till förbannelse, för då går det troll i den. Då läser man in saker som inte finns. Be en journalist analysera reklam bara. Nej, reklam ska göras med magen. Sen kommer hjärtat. Sist, om ens då, kan hjärnan få vara med.

Först, ett klargörande i all välmening: All reklam fungerar. Fungerar på så sätt att den får folk att köpa din produkt. Så är det tyvärr. För den krämare som rör sig där folks uppmärksamhet befinner sig träffar alltid de mottagliga, fast inte så träffsäkert eftersom en del spill uppstår.
Exponering ger alltid försäljning. Åtminstone på kort sikt. De ur målgruppen med öppet sinne som söker efter dito produkt kommer att bli intresserade. De behöver bara en liten knuff för att ramla genom dörren. En redan insparkad dörr, eftersom de förmodligen ändå hade hittat till dig via Google.

Men om du vill åstadkomma en långvarig skillnad måste du förändra något av betydelse för din målgrupp och den förändringen måste vara i paritet med den reklam du gör. Att vara billigast är exempelvis den sämsta positionen man kan ha. Den är lätt att ta för en konkurrent och varslar dessutom om att du är dålig på ett eller annat sätt. Billigt är aldrig bra. Och definitivt inte bäst.
Visst kan man fortsätta att kampanja vår och höst när de nya modellerna kommer eller när man råkat köpa en container ur ett konkursbo. Men personligen tycker jag att det är bättre att försöka utveckla sin affärsidé och använda detta i marknadsföringssyfte. En hamburgerkedja kan väl dela med sig av träningstips till kunderna? Det vore otroligt mer intressant än tugget om att ”grillat är godast”. Eller varför erbjuder inte gym lunchrecept? Det vore säkert mer uppskattat än annonserna med de lyckliga människorna i träningssituationer. Vart kommer de ifrån förresten? Ingen verkar ha sett dem i verkligheten. En biltillverkare med positionen säkerhet borde kunna skicka med en dito barnvagn på köpet med sina kombimodeller. Relevant och bra exponering av varumärket. Fan så mycket nyttigare än en mugghållare och en uppsättning fula fälgar. BMW har förresten tagit fram en skateboard. Undrar hur de tänkte där?

Som företagare kan du inte bestämma värdet på ditt varumärke. Inte vilka kunder du kommer att få heller. Det enda du kan påverka är din egen produkt. Möjligen kan du finjustera lite med hjälp av kommunikationen.
Så nästa gång du ska göra reklam. Börja i rätt ände. Först åstadkommer du en förändring värd att marknadsföra och ser till att den är relevant och intressant för den som ska handla av dig. Förändringen ska rimma med företagets själ, essensen av det man sysslar med. Naturligtvis ska den vara väl förankrad hos medarbetarna. Sen kan du fundera på vilken sorts reklam och vilka kanaler som passar bäst. Annonserna kommer sist av allt och är mest till för att berätta vad som hänt.

/Fredrik Olsson

Veidekke Bostad och SSWC

Posted on
12

http://www.flickr.com/apps/slideshow/show.swf?v=71649

Kommer ni ihåg det Vita tältet med det obegripliga namnet? Veidekketältet.

Jag heter Martin, jobbar på fastighetsutvecklaren Veidekke Bostad och har även i år fått möjlighet att se till att SSWC blir verklighet. Det är troligtvis också därför du läser det här.

I och med att tältet är på plats så kan Woodstock + Almedalen SSWC 2010 nu klämma in ytterligare dryga 100 fler deltagare. Biljetterna köper du här.

Yay! Säger ni. Men vi då? Varför är det ens intressant för en fastighetsutvecklare att en bunt geeks campar på en ö i några dagar?

Kort sagt. Vi tror att om vi för en konstruktiv dialog med de som bor och verkar på de platser där vi utvecklar projekt leder det till att vi kan erbjuda en bättre slutprodukt, ett bättre boende än om vi väljer att inte engagera oss i platsen. Ni som skall till SSWC är bäst i världen på just detta. Att prata, lyssna, reagera och agera tillsammans. Vi har helt enkelt väldigt mycket att lära av er. Vi vill med er hjälp ta steget från att bygga hus till att bli en samhällsbyggare.

Det långa svaret skall vi försöka ge från nu fram till att vi ses på SSWC men det börjar ungefär såhär.

Veidekke är ett starkt värdedrivet företag. Begreppet ”värdeskapande samspel” är inbäddat i vårt DNA. Vi tror på att verka tillsammans med andra skapar en helhet som är större än delarna. Vi aspirerar på att vara en samhällsbyggare och vi är inte rädda för att bryta ny mark för att nå dit. Vi tror att det är dags att höja blicken, använda oss av de nya möjligheter som erbjuds och ta position. En position som vi inte kan nå utan er hjälp.

Tre uppmaningar till er.
1. Tycker du att det här var en bra grej så ge gärna lite länkkärlek till något av våra projekt.

2. Thomas hälsar att han efterlyser all slags skön galenskap att göra i och med tältet. Har du konst, musik, aktiviteter, videoinstallationer eller någonting annat du tror skulle platsa i tältet. Skicka ett mail till honom.

3. Under sommaren kommer jag tillsammans med några spännande personer att djuploda i vad det här egentligen innebär. Vi kommer fundera kring sånt som känns viktigt för att kunna möjliggöra vår ambition värdeskapande samspel och faktiskt vara en samhällsbyggare. Lägg till mig i readern. Ta del i det samtalet, kommentera eller gör större utspel. Allt värdesätts enormt.

Vi ses på Tjärö.