Stellan Löfving har varit Internetföretagare sedan 1998. Han driver den den e-postbaserade nyhetstjänsten Foodwire och mobioutvecklingsbolaget Apisfaction. Här ger han några korta tips om hur man skapar konversation med hjälp av nyhetsbrev.

Nyhetsbrev via e-post är en underskattad kommunikationsform i en tidsålder där vissa till och med hävdar att e-posten som företeelse är på väg att bli omodern. Men nyhetsbrev har många fördelar och bör inte glömmas bort i företagens kommunikations- och konversationsstrategier.

En av e-postnyhetsbrevets stora fördelar är att i stort sett alla kan ta emot det. Moderna och trendiga kommunikations- och konversationskanaler som Twitter och Facebook börjar visserligen få stor spridning, men andelen människor som inte finns med i dessa kanaler är fortfarande relativt stor.
E-post har däremot större delen av Sveriges befolkning tillgång till. Andelen är såpass stor att exempelvis skolor numera använder den här kanalen för att kommunicera med både föräldrar och barn.
Därmed har man sänkt ribban till en nivå som nästan alla kommer över. Det måste anses som en bra sak.
Moderna verktyg som Twitter och Facebook strävar efter att skapa konversation med en tilltänkt målgrupp. Men de lägger också upp ribban lite på en lite högre nivå.
Genom e-postnyhetsbrev kan man sänka den ribban och uppmuntra till dialog. Detta är en bortglömd aspekt hos många av de företag som sysslar med verktyg för e-postmarknadsföring. Här finns oftast en attityd och metodik som mer för tankarna till direktreklam. Man råder sina kunder att skaffa en så kallad ”no-reply”-adress, eftersom detta löser ett flertal tekniska problem.
Men det stoppar också mottagaren från att på ett otroligt enkelt sätt att ge respons på det vederbörande precis läst i nyhetsbrevet. Ett klick på ”reply” är enklast möjliga vägen att starta en dialog. Den som menar allvar med att man vill lyssna på sina kunder ska kanske kosta på sig det extra arbete det innebär att sätta upp ett filter som tar hand om autosvar och andra oönskade svar – hellre än att helt blockera möjligheten att etablera en kontakt med mottagaren. En kontakt som kan vara inledningen på en lång och givande relation.

/Stellan Löfving

Var går gränsen för copy with pride?

I dag när jag gick från jobbet så mötte jag på Riksbyggens kampanj ”framtidens boende”. Jag tycker det är kul att se när branschen utvecklas och att budskapen slipas med det. Jag tycker även att att de etablerade uttrycken som används ofta förmedlar en falsk bild. Det är viktigt att vara så ärlig som det bara går i sitt uttryck när man bygger bostäder. Vi granskas hela tiden av de som hellre ser att vi inte bygger.
Läs mer →

Det tog skruv. Förra postningen om att släppa sargen och sluta lightengagera sig med upptummar och faktiskt börja delta och agera på riktigt. Tyligast var Stefan på sugbloggen som helt enkelt loggar av under apirl.
Läs mer →

Dag efter dag efter dag. Vecka efter vecka i mer än fyra år nu. Samma surr i all jävla oändlighet. Jag tittar för femielfte gången på flödet i telefonen. 200 nya inlägg, majoriteten av dem är som vanligt skit. ”30 nya wordpressteman”, ”nybloggat om SEO och partierna”, ”äter en surdegsmacka med Tome de savoie & fikonmarmelad”, ”läsvärt om whatever”, ”let’s dance Willy dansar som en anka” ”@sj_ab gör skäl för sitt baklängesnamn” ”jävla allt” och massa annat surr. Hur det ens ibland kommer fram någonting intressant ur den fekala flod av ytlig och passiv självbekräftelse som flödet är blir svårare att begripa för varje dag.

Läs mer →

..men först ett länktips om storytelling

En mode / fundering / gubbpost

Jag jackade upp min garderob ett snäpp iom att jag skall vara lite mer publik de närmsta månaderna. I samband med det så hade jag ett samtal om klädkoder där jag försökte knäcka några som jag inte riktigt fattat. Röda lediga byxor på välbärgade äldre män bla.

Skojsiga strumpor på kostymer är en annan företeelse som jag observerat och sen några månader tillbaks adopterat. Jag tolkar företeelsen som en ventil att uttrycka personlighet under kostym. (även om jag är ganska dålig på just kostym själv).

Ingenting kan eller får vara så trivialt som att man bara gillar färg. Så här är min ytterst nö(r)diga tolkning av glada strumpor.

Vikten av fotarbete.

Jag anar en lovande trend. En rörelse som jagar upp folk från sina skrivbord och ut i verkligheten. För att vara rörlig med omvärlden -läs konkurrenskraftig- måste man ha örat på spåret och fingret på pulsen. Det räcker inte att sitta och bygga skrivbordsprodukter som som bäst är förankrade i huset. Analys, eftertanke format är fortfarande lika viktigt men det som händer nu är att det inte bara är okey utan till och med efterfrågas att gå ut i verkligheten och prata, lyssna och agera med den omvärld man agerar i. Vikten av hederligt gammalt fotarbete har aldrig varit större. Nu finns det dessutom plattformar som tillåter dig att underhålla och prata dina nätverk mer systematiskt än tidigare.

Så, tjänstemän det är dags för er BH revolution. Byt strumpor, bränn skrivborden och bege er ut i världen!