Jag grävde runt lite i arkivet och insåg att ni inte fått ta del av vad jag anser vara en av de bästa platsmarknadsföringskampanjerna som genomförts. Jönköpings Vi saknar dig. Marketing manager Helena Nordström är kvinnan bakom kampanjen och den är enligt mina två ören inget mindre än genial.

Enjoy.

De senaste dagarna har jag kommit över några fantastiska historier om norska oljefonden. Alla cirkulerar kring hur stor del slumpen spelat in att det blivit som det blivit.

Vad har en gruvolycka i Svalbard, En flaska Johnny Walker, Cerebral pares och Volvo 740 gemensamt? Läs mer →

Kan vi prata lite om det här att alla småhusleverantörer fortsätter försöka sälja skönahemdrömmen till Svensson? Branschen går på knäna och småhusleverantörerna envisas med att skylla sin oförmåga på en ”svag marknad”. Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Det är aldrig marknaden det är fel på. Det är din förmåga att möta den.

Såhär:

1. Majoriteten av marknaden för småhus utgörs av familjebildarna. Förenklat kan man säga att när älsta barnet är fyra år så väljer många att flytta till gräsmatta.

2. 90 talisterna gör sin självständighetsrevolt genom att ta på sig slipover, gå med i fältbiologerna, bli medlem i någon frikyrka, och börja lyssna på jazz (på vinyl). De gifter sig och skaffar barn tidigare. Hemmafru har lite otippat seglat upp som helt acceptabelt “karriärsval” för unga kvinnor. 90 talisterna är mycket mer familjeorienterade, förnuftigare och värderingsdrivna än 60, 70 talisterna har varit. Det anses fult att leva över sina tillgångar och rent osmakligt att äga en dyr bil eller på annat sätt belåna sig för att mata sin fåfänga. Billigt kommer att vara det smarta valet i framtiden.

3. Är man född 1990 så fyller man 21 i år. Även om det varit en historisk förskjutning på när man skaffar första barnet så indikeras det att 90 talsterna kommer första generationen sen man började mäta på 50 talet som kommer skaffa barn tidigare än föregående generationer. SCB berättar att 80% av 80 talistena vid 35 års ålder kommer fött sitt första barn. Vid 20 hade ca 5% fått sitt första. Så från om tre år och 10-15 år framåt kommer 90 talisterna utgöra majoriteten av samtliga småhusköp.

Just nu är det 80 talisterna som är mitt uppe i den här vågen. De ligger mitt i mellan 70 och 90 talisten värdemässigt men står i dag i stort utan möjlighet att förverkliga sin dröm om gräsmatta. Helt och hållet beroende på att det inte finns någon utbud som samtidigt är efterfrågat.

4. De nya villkoren på bolån kräver att hushållen antingen kraftigt nergraderar sin boendedröm alternativt lyckas hitta finansiering på annat håll. exempelvis genom lottovinster, rika föräldrar eller att de arbetat och sparat sen de var 12.

I korthet. Marknaden varken kan eller vill köpa skönahemdrömmar på 200kvm för 3,5M. För dem får boendet kosta 1-1,5M. Även om 80talisterna tingas in i det här och tycker det är jobbigt så kommer 90talisterna aktivt välja att inte spendera mer än så. Drömmen om herrgård kommer förskjutas till att bli drömmen om frihet och stabilitet. Det betyder bl.a färre kvadratmeter och enklare standard och kom ihåg var du hörde det först. Laminat kommer bli hett igen. Inte för att kommer bli coolt, utan för att det andas förnuftighet och förnuftighet är någonting 90talisterna älskar att signalera.

Av de sju småhusleverantörer jag tittat på så erbjuder exakt noll någonting som ens är i närheten av ta till vara på detta. Men det är klart. Det kanske är marknaden det är fel på.

I dag öppnar Experts 136 butiker sin konkursutförsäljning. SIBA och Elgiganten står på kö till galgen. Analytikern gnäller på stora onda Media Markt som de senaste åren lekt svälta räv med svenska elektronikmarknaden. Men hur mycket beror på priskrig och hur mycket på att spelplanen förändrats?

En sak jag lärt mig på vägen är att det aldrig är marknaden det är fel på. Det är ens förmåga att möta den som falerar.

Så sent som i går lyssnade jag på en av de stora retailkonsulterna som på allvar avskrev e-handel som ointressant och marginellt för handlare. E-handel utgör visserligen bara 5% av hela marknaden men den ökar med 13% per KVARTAL. ( hemelektronik 11%)
Sug på den en stund.

En liten jämförelse.
Expert omsatte 2,5 miljarder 2011 med en förlust på 325 miljoner. De har de sensaste tre åren inte ökat i omsättning nämnvärt (förutom de senaste månaderna, men där har förlusten också följt med lika mycket.

Netonnet omsatte 2,3 miljarder 2011 med en förlust på 84 miljoner. Skillnaden? Netonnet ökar ca 150 miljoner per år i omsättning, de två tidigare åren vinst med sammlagt 76 miljoner.

Experts e-handelstrategi är? någon som vet?

Tror du att konkurrensen är hård mellan Expert, Elgiganten, Media Markt så är det ingenting jämfört med konkurrensen mellan de digitala butikerna där man på några sekunder kan jämföra priser mellan levarantörer och välja därefter. Ändå verkar den marknaden må bra medan onland hemelektronikförsäljningen går på knäna.

Bilden ovan kommer från HUI’s föredrag på Business arena. Med den kom ett klokt budskap. Alla handlare måste förhålla sig till e-handel. Inte som ett hot. utan som en möjlighet.

Tänk vad man skulle kunna göra genom att aktivera handel hos företagare med e-handel i områden som inte har så starkt geografisk lokal marknad. Vilka butiker som skulle kunna etablera sig och växa i exvis Hökarängen, Fisksätra eller Rinkeby. Allt om de bara bestämde sig för att inte vara så nostalgiska i kanalvalet onland, tilltron i att kvm butik är enda sättet att nå ut till sin marknad. En butik i förort med lager kan tjäna två syften. Delvis ta emot kunder in i butiken men också utgöra logistikcenter för en e-handel.

Jag gillar särskilt exemplet med prisxtra som för ca 15 (?) år sen startade netXtra.se. Inte för att hoppa på internettåget utan för att handlaren i norra station irriterade sig på att han inte fick tillräcklig utväxling per kvm och valde att lansera en hemleverans för då kunde han ha packare som använde hans butik nattetid för att sen köra ut kassarna till sina kunder på dagarna.

Man får inte vara nostalgisk i det som var för att kunna stoppa att elefantkyrkogården fylls på. Men då kan man inte heller förhålla sig till internet som någonting nytt och obegripligt. Faktum är att mail fyllde 40 år härom året. Jag vet inte, det kanske bara är jag men det kanske, kanske är dags att på allvar omfamna de möjligheter som erbjuds istället för att låta gubbosaurusarna fortsätta bränna broar på ren okunskap.

Jag använder SL varje dag, pendeltåg fram och tillbaka till Sumpan, T-bana och bussar är självklara val när jag skall ta mig någonstans. Transportmässigt kan man ha åsikter men på det stora hela fungerar det faktiskt ok.

Jag tänkte ta upp en sak jag snuddat vid tidigare.

Jag menar att SLs största utmaning i dag är att börja bemöta sina kunder med värdighet.

Min bild av Stockholmaren är en progressiv, modern, öppen, medveten och vänlig individ. Skall man vara elak så kan man argumentera för att SL inte är ett transportmedel avsett för Stockholmaren.

För mig är just ovärdigheten i upplevelsen SL som gör att jag fullkomligt avskyr att resa med dem. Alternativet hade givetvis varit bil eller taxi. Ett val många gör trots att det är klokare att åka kollektivt. Ett val som omöjligt kan ligga i linje med SLs uppdrag.

Där NYC älskas av många för sin brokighet vill jag mena att Stockholm och dess funktioner har en motsatt utmaning. Samtliga funktioner måste andas att de älskar sina invånare.Det som gör Stockholm fantastiskt är just att man känner att staden älskar dig.

Så, vad skulle man göra för att uppnå en värdig resa med SL?

Jag har tidigare hävdat att spärrarna är en misstroendeförklaring till sina kunder och att man skulle ta bort dem helt. Att man skall utnyttja ytorna kommersiellt på perronger och i uppgångar. Samtidigt passa på att glasa in dem.

Listan kan nog göras lång men det är en särskild sak jag tycker visar tydligt på att man på SL inte ens tänker på sina brukare som kunder. Har ni andra ni tänkt på berätta gärna om dem en kommentar nedan.

Jag har bott i Stockholm hela mitt liv, utnyttjat T-banenätet flitigt och jag tror att jag aldrig någonsin har lyckats gå upp i rätt uppgång vid Hötorgets uppgång korsningen Kungsgatan / Sveavägen. Det är omöjligt att navigera rätt där nere. Jag upplever det som att man har helt struntat i nyttjandet av uppgången. Det mest tragiska? Jag tror inte att det handlar om en särskilt stor insats för att skapa en plats som har en god interaktionsdesign för resenären. Det handlar bara om att bestämma sig för att se på resenären som en kund, inte som en brukare och inte vilken kund som helst. En progressiv, modern, öppen, medveten och vänlig individ. En gentleman som förtjänar värdig behandling. En Stockholmare.

I morse fick jag ett mail från Lars Albinsson med en länk till en artikel i NYtimes. ”Why building blogs are district boosters”. Det är alltid kul att se andra exempel där man använt liknande logik till den jag byggt på hemmaplan.

Resonemanget är enkelt. Högst upp i beslutskriteriet över val av bostad gäller den gamla hederliga sanningen; LOCATION, LOCATION, LOCATION. Sekundärt boendets  egna kvaliteter.

We weren’t trying to sell people on the neighborhood, We were just trying to get people excited about the fact that if you come and live at Carriage House, all these things would be at your feet.

I bland kan jag tycka att det är för självklart för att missa och att det är förvånande att så stor del av kommunikation kring hem och hemförsäljning fokuserar på boendekvaliteterna och inte på platsen. Ändå är det -med några få undantag- så det är verkligheten ser ut.

En kort analys kan vara att man med utdaterad medialogik inte ser sin position i den plats man verkar i. Man ser helt enkelt inte skogen för alla träden. För någon vecka sedan lyssnade jag på Vattenfalls Elisabeth Ström. Hon satte bra ord på det jag pratat om länge: Värdet att ta del i den plats man verkar i. I detta fall, bygga det platsburna varumärket, eller bekräfta platsen. Hon kallade det för license to operate. Fritt tolkat; Det du gör som ger till tillåtelse att fortsätta göra det som genererar vinst.

Som Ola sa på SIME. -The brain approves.