Jaha, Då har jag precis kommit hem efter att ha gjort någonting väldigt olikt mig. Jag har sprungit en mil. Helt av egen vilja utan att vara jagad av zombies eller vara katastrofsen till någonting. Varför i hela friden väljer jag att frivilligt göra någonting så monumentalt dumt och till synes omöjligt?
Svaret är enkelt. För att jag kan.
Vill ni veta vad jag gjort för att ta mig hit?
Fråga mig. :D
Gått en kurs i “Jag kan”? Köpt nya Nike skor som du vill visa upp för hela världen, givetvis springandes? Fått en insikt typ; “om du kan så kan jag” när du sett någon gammal kompis rycka upp sig? Nä, nu får du berätta …