I utvecklingsarbetet av magasinet har det dykt upp lite undringar om namnet. Intangible Artifacts. Varför på engelska, varför just det namnet? Kan det inte bara heta nåt enkelt. På svenska. Lars Albinsson som är pappan till namnet förklarar nedan.

Arkitekten och stadsplaneraren Rem Koolhas brukar säga att planering skapar potential medan design förbrukar den. (”Planning creates potential, design exhausts it”). En bra plan skapar möjligheter medan varje byggnad som uppförs minskar både det fysiska och metaforiska utrymmet för annat. Samtidigt är framtagandet av en stadsplan också en form av design. Stadsplanen är dock inte konkret på samma sätt som ett hus. T ex bygger den mycket på samspel mellan olika saker, funktioner och aktiviteter. Stadsplanen är svårare att ta på, de är i huvudsak en ”intangible artifact”.

I den allmänna diskussionen (läs: media) saknas det ofta en diskussion om intangibles, fokus ligger på påtagliga och helst fysiska objekt. Därför tackade jag med glädje ja när Martin Palacios frågade om jag vill skriva något i detta magasin. Jag erbjöd honom också att använda namnet på ett magasin som jag lekt med tanken på att starta: ”Intaglible Artifacts”. (Jag hade dock bedömt det som ett hopplöst projekt; vem skulle annonsera i en tidning som handlar om vikten av det opåtagliga?)
I takt med att vår globala ekonomi skiftar tyngdpunkt från tillverkning av prylar till produktion av tjänster, medialt innehåll osv, som ofta är intangibles kommer vi dock ha nytta av att intressera oss för design av opåtagliga artefakter, för att använda en svengelsk och akademist term. Bristen på vardagliga begrepp för detta är bara ytterligare ett tecken på att det är nytt som fenomen och inte är allmängods i särskilt många samtal.

I traditionell design, om vi nu kan tala om sådan, så står objektet i fokus. I arkitektur t ex designar man byggnader. Man får anta att någon redan bestämt att byggnad behövs och kanske några centrala egenskaper. När man designar intangibles tvingas man söka andra vägar. Ett effektivt sätt är utgå ifrån vilken förändring i människors liv man söker uppnå med ”den opåtagliga artefakten”. Om vi återvänder till stadsplaner så kan man till exempel skilja på ”platsrum” och ”flödesrum” i en stad. Dessa är svåra att kombinera. En motorväg som är ett tydligt flödesrum, blir inte en bra ”plats” för att man sätter dit några parkbänkar. Samtidigt så är det svårt att få ett bra flöde igenom en stads goda platser, t ex torg, utan att förstöra platskaraktären. I Stockholm är Stureplan ett bra exempel, det var först när man starkt begränsade flödet genom att göra om gator till torg som Stureplan blev en bra plats. För att göra en god stadsplan hjälper det därför inte att stirra sig blind på det befintliga området; man måste bestämma sig för vad som skall försiggå, vad människor skall göra, uppleva och känna i området i framtiden. Lyckas man blir det inte bara ett omtyckt område, det uppstår också stora ekonomiska värden. Till exempel variera priset på byggrätter i Stockholms innerstad mellan 12 och 17 TKR/kvm, skillnader som inte kan förklaras i termer av t ex markens beskaffenhet. De avgörande faktorerna är betydlighet mer opåtagliga.