Lars Albinsson organiserar och leder innovationsprocesser samt forskar om design och tjänster. Han har lett innovationer åt bl a SEB (internetkontoret), Telia, Microsoft och Stockholm Stad. Lars är nu processledare i visionsarbetet Nya Gällivare.

Vad är egentligen en stad? Oftast tänker man på en massa byggnader, gator och torg. Men om man skulle bygga en exakt kopia av t ex Manhattan, med skyskrapor och allt, mitt i öknen i Saudi-Arabien, skulle det då bli samma stad? Jag har ställt den frågan till hundratals människor och hittills har ingen svarat ja. Men hur skall vi då kunna forma och utveckla våra städer? Under Malmberget, som idag är en del av Gällivare, ligger en av Europas största järnmalmsgruvor. Malmen sträcker sig under hela staden, som genom gruvbrytningen kommer att försvinna under de närmaste 30-40 åren. Ibland talas det om att Malmberget och även Kiruna där situationen är likadan skall flyttas. Men vad skall man då flytta? För det första sätter ju begreppet ”flytta” fokus på de man skall lämna och inte dit man skall. Dessutom blir det nästan bara diskussioner om byggnader. Det synliga och påtagliga (”tangible”) har en tendens att ta över. För att råda bot på detta har Gällivare kommun, LKAB och andra intressenter startat projekt Nya Gällivare. I detta har vi genomfört serier med workshops för allmänheten, skolor och näringsliv. Åtskilliga hundra människor har deltagit, bl a alla åttondeklassare. I den första serien bad vi deltagarna helt enkelt lista vilka egenskaper som gör Gällivare attraktivt i framtiden. Ur detta vaska vi fram ett 60 tal faktorer. Här ingår naturligtvis bostäder, men också sådant som kultur, mer butiker och till med förändrade attityder bland Gällivareborna själva! För många både medborgare, politiker och andra blev detta en tankeställare och en hel antaganden har fått omprövas. Här ligger första steget i en innovativ stadsutveckling; omprövandet av gamla sanningar och antaganden. Och en stor del av detta handlar om icke-materialla kvaliteter (”intagibles”). I nästa serie workshops bad vi deltagarna skriva historier om framtiden, ungefär som dagboksanteckningar från en bra dag om 5, 10, 20 år eller så. Vi har hundratals sådan berättelser om smått och stort, fantastisk och vanligt, lokalt och globalt. Dessa historier innehåller mängder av spännande uppslag och blir också en form av kravspecifikation. Om den nya staden möjliggör dessa historier kommer folk sannolikt trivas och staden må väl. Dessa utgör det ett mycket bra material för arkitekter och andra som skall ta fram idéer och förslag.

Vi brukar kalla detta ”content before container”, att man först försöker komma på vad man vill skall ske i en miljö (”content”) och sedan formar de strukturer (”container”) som skall möjliggöra detta. Som samtalsform betraktat ger det goda möjligheter att också tala om det icke-materiellla, något som är svårt med bara kartor och ritningar. Man kan tro att de skulle blir begränsande, att det leder till upprepningar av äldre miljöer. Men det är faktiskt tvärtom; om en radikal byggnation bättre möjliggör dessa berättelser finns det redan från början ett gott stöd från befolkningen och andra intressenter. Erfarenhet från andra fall visar att detta snarare inspirerar t ex arkitekter att våga pröva och experimentera mer, än vid en mer traditionell programskrivning etc. Samtalet om vad som är de viktiga kvaliteterna i städer, stadsdelar och områden lyfter fram det unika och berättelserna inspirerar till omprövning vilket hjälper till att bygga upp positiv energi även inför riktigt svåra situationer. Till och med när det finns gruvhål som äter upp staden, en decimeter om dagen!

/Lars Albinsson