Gustav Svärd är talesperson för det politiskt obundna nätverket YIMBY (Yes In My Back Yard)

I Stockholm hade vi tidigare en tradition av arkitektur som tog plats och uppmärksammades, men mot slutet av 1900-talet så kom det en ny tradition: det nya får inte synas. Med ett fåtal undantag är det denna idé som drivit både planering och arkitektur. Se hur Moderna Museet gömmer sig på Skeppsholmen, se hur planerna för Västra City nu har beordrats bli låga hus för att inte avvika från en taklinje som sattes innan hissen slog igenom. Även i förorterna är det denna idé som styr: är det en betongförort så får inte nya hus ha bättre planering eller nämnvärt avvikande estetik från miljonprogrammets skiv- och punkthus.

Vad denna ändrade inställning kan bero på finns det flera teorier om. En är att allt nytt är dåligt, att staden är klar och att mer folk borde inte flytta hit. Den håller vi i Yimby inte med om alls, men i denna (hårddragna) tes kan man se spåren av en längre tids misslyckande vad gäller stadsplanering och arkitektur. Det mesta av det som byggts de senaste 70-80 åren är förortsmiljöer med enahanda arkitektur och planering som fokuserats på solvinklar, träd utanför fönstren och möjligheten att köra bil snabbt. När sinnebilden för nybyggen de senaste 2-3 generationerna är betongklumpar i en skog många kilometer från närmsta stadsmiljö så är det inte konstigt att många är skeptiska till nya byggplaner.

Tyvärr är standardsvaret från byggare och politiker när planer kritiseras att göra om planerna så att de blir än mer utslätade, och tas planer upp i media är det för att kritiseras. Detta sker oavsett om majoriteten, med starka argument, är för ett bevarande eller om det är en liten minoritet som vill bevara för bevarandets skull. Resultatet är att många, många planer ändras till mindre intressant arkitektur och mer modernistisk trafikplanering. Några år senare så kritiseras det färdiga bygget för att det är just utslätat och intetsägande, ofta av samma personer/organisationer som tryckte fram ändringen i planerna.

Hur kan vi ändra på denna trista situation? En idé vore att se till att byggplaner inte är miljonprogram-lika lådor och att de tillför grannskapet mer än ett fåtal bostäder. Det är dags för byggbolagen att byta till att som norm föreslå mer intressant arkitektur och riktiga urbana sammanhang. En till idé vore att tidningarna höjde standarden för sin stadsbyggnads-rapportering, faktabaserade journalistiska artiklar istället för dåligt underbyggda partsinlagor. Tänk om byggbolag och särskilt politiker aktivt argumenterar för planer man avser godkänna! Möt nimbyismens pseudoargument med verkligheten, påvisa de fördelar som tillkommer grannskapet med de nya byggnaderna.

/Gustav Svärd