En gästpost av Magnus Svantegård skapare av bloggen The Believer samt sedan 10 år drivit utvecklingen att öka transparensen på den kommersiella fastighetsmarknaden.

Visst vänjer man sig snabbt; att inom några minuter online få en stor mängd information som grund för ens köpbeslut. Till exempel att via prisjämförelsesiter kunna se vad som skiljer i pris för en viss pryl, via gratistjänster få information om omsättning och vinst hos leverantören eller bara timmar efter en lansering av en ny produkt få ett flertal recensioner (inklusive svaret på den ständiga frågan ”Will it blend?”).

Privatbostadsmarknaden är ett område på vilket det skett stora förändringar. För 10 år sedan började vi förvänta oss att kunna hitta annonserna online på rikstäckande söktjänster. Vilket gjorde det möjligt för oss att enkelt kunna se hela utbudet och därmed alternativ till det objekt vi sett i någon tidning eller skyltfönster.
Idag nöjer sig inte bostadsköparen med detta.

Tack vare nya aktörer på marknaden ses det numera som en självklarhet att kunna se hur länge en annons legat ute, om den sänkts i pris, få en riskanalys av bostadsrättsförenings ekonomi eller att kunna se priset för de senast sålda villorna i området. För att inte tala om möjligheten att via högupplösta flygfoton och gatubilder själva skapa oss en bild av huset, tomten samt omgivningen; utan ens behöva åka på visningen.

Alla dessa tjänster hjälper den genomsnittliga köparen i sitt beslut. De som inte prioriterar eller har möjligheten att under en längre tid sätta sig in i alla detaljer på en marknad.

Men är allt detta till fördel?
Finns det någon som förlorar på det?

Det finns alltid två sidor av ett mynt. På bostadsmarknaden kan det vara bostadsrättsinnehavaren som inte lade tid på att undersöka lånesituationen i föreningen och nu sitter med en svårsåld lägenhet sedan den kommer upp med lägre ranking i det marknadsledande verktyget. Kanske får säljaren ett lägre pris när mäklaren förlorar potentiella spekulanter på sin visning som kan övertygas till köp trots närheten till den där kraftledningen man så omsorgsfullt inte valt att lyfta fram vid fotograferingen. Det kan vara ägaren till ett svårsålt objekt sedan det skiljer sig från normalobjektet och har andra värden en de som är sökbara eller dyker upp i autoanalysen. Kanske ett faktafel i årsredovisningen som smyger sig in i analysmodellen?

Det är min fulla övertygelse att transparens är fundamental på en sund marknad samt att det fortfarande är en lång väg tills marknaden är ’perfekt’. Men alla vi som jobbar med dessa frågor bör emellanåt ställa oss frågan; på vems bekostnad sker det?

/Magnus Svantegård