So far so good. Bra och mycket tänkvärt som går att applicera på vilken verksamhet som helst.
Hur ser världen ut i stadsutveckling? Från nu kommer en del av texterna handla om just bostäder och stadsutveckling. Först ut är Moa Björnson, kaospilot med inriktning på kommunikation och urban planering. Hon driver nu urbanisten. Till hösten börjar hon som Processledare för hållbar stadsomvandling, Malmö Stad. /M

Varumärkesbyggande, kommunikationsstrategier, delaktighet, autenticitet och storytellande, engagemangskapande, lyssningsnivåer… Dessa intressanta begrepp tumlas runt runt i en torktumlare där vattnet sakta men säkert dras ur dem och där de tillslut kommer ut skrynkliga, torra, rena och ihopblandade. Men mer raffinerade!

Mitt bidrag till tumlingen i detta forum handlar om stadsbyggande, deltagarkultur och att låta de digitala processerna spilla över i den analoga utvecklingen.

Fenomen som öppen källkod, användargenererat innehåll, beta-tester och deltagarkultur är begrepp och metoder som i stor utsträckning är normalt förekommande i den digitala vokabulären. Innerbörden av dessa begrepp möjliggör en mer involverande dialog med användarna vilket gör att produkter och tjänster blir så anpassade som möjligt efter kundernas behov & lustar. Kunderna ses inte ens som regelrätta kunder, utan som procumenter, eftersom de både konsumerar och producerar samma tjänst. Open source och hela tänket kring hur man genom masskollaboration jobbar för att utveckla något är en ny ideologi. En digital religion. En slags kärlek.

I den fysiska tillvaron där exempelvis stadsbyggande och fastighetsutvecklande ingår är dessa begrepp, tänk och metoder dock fortfarande ganska långt borta. Stadsbyggnad är av tradition en väldigt analog historia och fortfarande är processerna ganska stelbenta och fyrkantiga. Det börjar dock hända en del, exempelvis om man tittar på hur Veidekke Bostad börjat jobba.

Samtidigt som man (kommuner, landsting, stadsbyggare) skriker efter involvering och medborgardialoger, (och alla de andra ord som tumlas här) är det inbyggda systemet baserat på en planprocess där användarinsynen är begränsad till en kort samrådsprocess. I det skedet har redan ett planförslag tillkommit och under en begränsad period kan medborgare reagera (=skicka in klagomål) på det. Förslagen brukar ställas ut på stadshusen, i analoga former under de öppettider som ett normalt stadshus har. Väldigt odigitalt. Väldigt användarovänligt. Väldigt o-open source. Väldigt tvärtemot allt det som skrivs om i denna blogg.

Kan staden få få åka på en inspirationsresa till internet, tack?
Eller åtminstone till den här stafettbloggen, där vissa viktiga saker har tagits upp. Experimenteringvilja, lyssningsförmåga, transparans, expert-amatör-interaktion är några av exemplen.

Expert-amatör-interaktion. Låt mig börja där.
Jag anser det vara viktigt att faktiskt påpeka att staden (eller dess planerare) varken lyssnar, eller pratar med de användare som är deras kunder. Inte till den grad som skulle behövas för att utveckla långsiktiga och hållbara relationer, mellan människor och till platser. Att ta tillvara på medborgarnas tankar och tyckanden kan vara en tidskrävande process och dessutom är det svårt att lyckas få in betänkanden (som det kallas formellt – bara ordet är ju avskräckande och låter inte alls inbjudande) från en bred skara medborgare. Det är just detta som är problematiskt inom stadsbyggnad.

Enligt undersökningar (läs gärna Niclas Östlunds avhandling i ämnet) gjorda har man nämligen kommit fram till att de (få) som involverar sig när olika förslag ställs ut har en tydlig profil. Man, vit, etnisk svensk, övre medelåldern, rik, föreningsaktiv och ifrågasättande. En typisk NIMBY (not in my back yard).
Är det då fel på alla andra, eller på sättet man försöker få till en interaktion på? Troligtvis det sistnämnda. Experterna måste prata med amatörerna på amatörernas villkor.

Jag skulle vilja se en utveckling där inspiration hämtas från de digitala byggprocesser som pågår. Ta open source tillexempel.
Eric Raymond jämför open source-modellen med en bazaar karaktäriserad av högljutt babbel där olika agendor samlas på ett och samma ställe. En härlig liknelse som för övrigt får mig att tänka på att det är så man vill att medborgardialogerna ska upplevas. Open Source är en organisationsform som få trodde skulle leda någon annan stans än till ett förvirrat kaos, men som visade sig bli ett effektivt sätt att utveckla och sprida mjukvara. Open sourcemodellen är inte bara en samarbetande och användargenererad process, det är också en billig modell för utveckling. I och med att man kan återanvända kod, kopiera och bygga vidare på existerande arbete kan utvecklandet gå snabbare. En grundläggande karaktär i uppbyggandet av open sourcemjukvara är också att man bygger för att andra skall kunna bygga vidare. På så sätt ser man inte processen som linjär, där start och slut är tydligt definierade. Processen är snarare cirkulär med avgreningar och spiraler eller spin-offs som gör att start och slut inte lika tydligt framträder. Detta skulle kunna liknas vid en feedback-loop där användarna hela tiden reagerar (eller proagerar) på produkten.

Det vore välkomnanade att se detta tänk spillas över i den fysiska världen i allmänhet och inom stadsbyggande i synnerhet.
Dels ett högljutt babbel, där fler än de vita, rika, redan involverade männen kommer till tals, i en öppen agenda där man själv kan bygga vidare på idéer och förslag som experterna arbetar fram. Dels strukturer som gör att det man fysiskt bygger lätt kan vidareutvecklas på plats av användare, medborgare – eller ska vi kalla dem stadsprocumenter? En påbyggbar sockel på ett torg, ett mellanrums möjlighet till tillfälligt boende, eller bara det att släppa in amatörer som medskapare i ett tidigare skede.

Idag ses stadsbyggande och projektering som linjära projekt. Något påbörjas, något blir klart. Vi behöver omvärdera detta och se att de raka linjerna byts ut mot cirkulära processer. Eller moln. Att de stela planprocessernas samråd uppdateras till babblande bazaarer. Och att experimenterande är ett kriterium i varje kommunal upphandling.

Våga beta-testa staden!
/Moa Björnson