Den här posten blir en öppen fråga.
Delvis för att jag inte har hela bilden klar för mig själv. Delvis för att ni kan det här bättre än jag. Delvis för att det blir ett intressant experiment (särskilt eftersom vi skall försöka få till alla poster till ett magasin). Så ta er tid att svara nu.
Om vi alla är överens om att anledningen att kommunicera måste vara på handling. Trovärdighet, god intention osv är viktigare än hur man vill uppfattas. Man måste släppa illusionen av kontroll. Vikten av att driva en strukturerad dialog med var och en på din marknad med katalysatorer, distribution och gud vet vad är avgörande för att överleva i ett nytt medialandskap. Inte för att det är mysigt utan för att dina misstag blir mindre (inte färre). Att vikten av vision och starkt genomförande är en miljon gånger viktigare än starka strategier. Att dialektiken internt / externt ökar i samma takt som fragmenteringen av omvärldsbilden.
HUR på ett väldigt praktiskt plan får du allt detta att mötas med den verklighet som vardagen utgör för de flesta med styrkort, styrgruppsmöten, IT avdelningar, deadlines, interna starka och ofta underkvalificerade stakeholders och alla andra motsättningar som gör det svårt att driva igenom någon slags förändring över huvud taget.
Skippa strukturella positioner, strategiprocesser, ppter och annat flumfluff.
Hur i hela friden får man in det som varit en parallell (kommunikation) in i den dagliga produktionen?
Jag tror det mycket handlar om struktur. What you can't measure, you can't manage. Beslutsunderlag är väldigt osexigt. Samtidigt, hur många gånger har du inte varit med om att driva igenom stora projekt som du, utifrån din erfarenhet VET är helt uppåt väggarna?Jag har en modell. Tänkt dig ett V, i toppen av varje ben står ”emperi” och ”deduktion” tänkt dig ett beslut som en pingisboll som studsar ner mot väggarna. Ju mer information du kan stärka varje ben med desto mer korrekt blir ditt underlag. Att öppna upp kanaler utifrån och in till ett av de två benen borde rimligtvis göra att man är mer benägen att ta beslut som är mer korrekta. Att provtrycka resultatet av beslutet inifrån och ut borde validera resultatet. Är det struktur i in och uttag av information och att processera den (som beslutsunderlag) som är nyckeln? Jag tror det är en del av svaret men långt ifrån hela svaret. Vad tycker du?
Indeed! Du har verkligen gett dig på pudelns kärna!Eftersom det här tänket hotar allt som corporate struktur, etablerade karriärsnormer och konsultgurus står för, så gäller det nog att först hitta sätt att omvandla uppfattningen av dessa hot till att kännas som möjligheter, även av de som bevakar sina nuvarande maktpositioner.Nyckelorden här tror jag är ”praktisk plan” och att ”under radarn”; Starta små praktiska projekt som iterativt borrar sig uppåt.
Samtidigt kan man resonera att en organisation per say är reaktiv och enda sättet att få igenom förändring är genom att bygga tryck utifrån.
Den springande punkten: Hur gör vi bra saker istället för dåliga?Jag tror lösningen ligger i att äta sig in. Att göra små, bra saker och öka successivt.Tillslut blir de bra jobben standard utan att politrukerna fattar var som hände.
För oss handlar det mycket om att övertyga och kommunicera internt. Tråkigt men sant. Så länge (och har vi hört detta till leda) kommunikationen inte får vara ett styrinstrument och ett organisatoriskt självändamål, om jag kan uttrycka mig så, kan förändring aldrig ske. Kommunikation bedrivs för ofta av specialister – med ett sisyfosarbete att uträtta. Så länge kommunikation inte betyder dialog utan information blir det svårt. Jag har misslyckats med missionen att missionera internt och jag tror uppgivenheten kommer av oförmåga/ovilja från kollegor och management att ge upp ”innifrån och ut”-idén när de vill kommunicera (genom mig). Eh, har jag över huvudtaget fattat frågan rätt?