Det tog skruv. Förra postningen om att släppa sargen och sluta lightengagera sig med upptummar och faktiskt börja delta och agera på riktigt. Tyligast var Stefan på sugbloggen som helt enkelt loggar av under apirl.
Eftersom mitt nya mantra är walk the walk så tänker jag inte låta det stanna här.
Jag tänker såhär.
- Det kvalitativa mötet och samtalet -närvaron- är det nya svarta.
- Löftet om en bättre morgondag är incitamentet.
- Allas inneboende drift att skapa och förändra är passionen.
Vad har jag glömt?
Det är nu det blir bajsnödigt. Jag vill vara tydlig med en sak. Jag är inte ute på ett mission. Jag vill inte förändra er. Jag vill förändra mig själv, har jag tur så hänger någon eller några med på resan och då blir det lite mindre tråkigt när det är trist och lite mer kul när det är roligt.
Jag har en handfull i min ström som väcker fler tankar hos mig mer än andra gör. Jag har en handfull i min omgivning som gör samma sak. Några sitter på fantastiska möjligheter. I form av resurser, klokskap, talang, nätverk, kanaler. Sen har jag nyligen insett att jag har en publik av minst lika fantastiska. Eller nja, en publik är ju fel. Massa fantastiska passionerade personer. Kruxet är ju att jag inte vet vilka ni är. Till er alla, vill ni vara någonting mer än en filmis i min followersamlingen så uppmanar jag er. Ge er till känna. Vill ni så vill jag. Jag tänker inte sälja på mitt resa på någon däremot tänker jag vara det nya svarta.
Till er som tycker det här är mer intressant en en ”Ilike” skulle jag vilja att ni skriver en rad i kommentarsfältet så jag vet vem du är och kan få tag på er senare när det är dags för löftet och passionen.
Vet inte riktigt hur än, men du vet att jag tyckte att det förra inlägget var ett guldkorn i flödet. Väckte tankar hos både mig och brorsan. Tror du kan skriva upp oss på filmislistan.
Jag gillar passion – ett tal som för mig förmedlar en djupt sittande passion för att skapa och förändra är Steve Jobs examenstal på Stanford, klicka på mig för länk dit…/Mårten
Pingback: TEDx Stockholm – Rebuilding Society | Martin Palacios