Jag fick så mycket intressant att fundera på när Mikko gav på min post frihet vs. frihet.
Han ville blanda in personers stil och mål som faktorer i mitt resonemang. Det är intressant att fundera runt men jag vill stanna upp lite. Två saker slog mig på vägen.
1. Det är lätt, kanske lite för lätt att prata i abstraktioner. Skarpa lägen är oftast betydligt mer komplexa än de generaliseringar som modeller och den här typen av resonemag kräver. Reflektion och komplentation är nödvändigt men glöm inte. Lite mindre konversation, Lite mer aktion. Att sätta sig mitt i situationen är enda sättet.
2. Det, Mikkos invändningar om stil och @tjompas reaktioner på mitt inlägg om att vuxna inte leker landade i en tanke om att det kanske inte alls är en bra sak att göra det man är riktigt bra på. Risken är stor att man blir bekväm, tjock och trött. Skall man inte istället utmana sig själv, göra saker som är svåra på riktigt. Kanske till och med göra det till en vana att utmana sig själv att göra det som är svårt, känns motigt och allmänt jobbigt.
En följdfråga på det, vad händer med dig själv om du faktiskt gör det som du inte kan, labbar, tänker… leker?
Martin,Inga svar nedan..men.. jag resonerar kring dina funderingar. Det är mina personliga funderingar och det finns kanske inga rätt eller fel. Återkom gärna med dina reflektioner :-) POTENTIALEn aspekt jag tolkar in i ditt inlägg är att man inte använder sin fulla potential om man inte går utanför sin comfort-zone -in i nästa lager som är jobbigt men utmanande. Jag håller helt med. Jag anser dock att det är helt individuellt hur en comfort-zone ser ut. För någon handlar det om att se en lite annan vinkel på sin specialité, medan någon annan ser en helt ny arena att prova sina färdigheter på.Jag håller med dig om att man ska göra något svårt -gå in i nästa nivå utanför sin comfort-zone. Som individ är det ens eget ansvar att bedöma och agera på vad detta är.LEDARSKAPSom ledare är det, på en individuell nivå, en möjlighet att hjälpa till att resonera, definiera, planera och samla mod till detta.Ur ett grupperspektiv finns en aspekt som handlar om att förstå och respektera allas individuella bidrag och färdigheter. Om jag inte vet och förstår vad du bidrar med så blir du helt utbytbar -kanske till och med du borde bytas till någon som jag förstår bättre. Medan jag kan acceptera och uppskatta dig som oliktänkande om jag vet att det kanske är just det som är ditt bidrag till mig och min grupp.
Sen är det ju det där med att gå från ord till handling. Att ändra på sig själv är det svåraste som finns. Alla teorier i världen ändrar inte på det.
Pingback: Den digitala Graalen | Martin Palacios