Jag pratade med en vän i går om kaffe. Min vän är fast i finkaffeträsket. Snackar om rostningar, jagar limited editions, mäter luftfuktighet innan man ställer in kvaren. Han är fast som en övre medelklassman blir då jaga/samla synapserna är påslagna och fartblindheten sätter in. Jag sticker inte under stolen med att jag gillar bra kaffe och att jag med glädje berättar om nya upptäkter MEN jag hävdar också (till skillnad mot min vän) att snutkaffe kan vara bra kaffe. Allt beror på tillfället. Dessutom, tar man inte bort en stor del av glädjen och njutningen om man låter fel hjärnhalva jobba på högvarv för att analysera och kategorisera? Vissa saker skall man inte grotta ner sig för mycket i, jag tror det blir svårt att uppskatta ett raktuppochnervin om man är vinkännare. Visst vinet kanske inte är det bästa men upplevelsen den dricks i försummas.

På bilden: Jag tar min morgonkaffe i solen på farstubron till mormors hus. NESkaffen sitter perfekt när barnen leker på gräsmattan och jag lyssnar på naturen, barfota och nyvaken.