Nu börjar jag komma ner i varv. En sak slår mig. Om jag skulle kunna tänka så här bra på jobbtid så skulle jag bli oövervinnerlig. Det behövs tid då man är borta från kontor, möten och dator för att självklarheterna skall uppenbara sig. Många surdegar som jag inte riktigt vetat hur jag skall hantera eller prioritera har löst sig i vad alkolister kallar för ”moments of clairty” i veckan.

Det är inte tillfällen när jag jobbat eller tänkt på jobb utan snarare då jag pillat med båten, läst, promenerat eller lekt med barnen som synapserna smäller till. Då kan man undra varför jag inte gör annat mer regelbundet och invävt i min vardag. Skulle det vara acceptabelt från uppdragsgivare och arbetsgivare att helt öppet göra uppenbart icke jobbrelaterat på arbetstid för att skapa tillfälle för tankarna att vandra fritt? Vad tror ni? Hur skulle man lägga upp det för att den pitchen skall gå igenom?