Jag snöar in mig på perfektion just nu. Ett begrepp som står absolut men aldrig uppnås.  En omelett, morgon eller presentation som gömmer sig i skuggan runt hörnet och väntar, väntar på att komma fram. Den vill kliva ut i varats ljus. Perfekt. Men vet att det aldrig kommer hända. Det finns någonting ledsamt, nästan tragiskt över perfektionen som aldrig blir. Chet har perfekt timing. Jag känner på mig att han skulle veta vad jag pratade om.