I morse fick jag ett mail från Lars Albinsson med en länk till en artikel i NYtimes. ”Why building blogs are district boosters”. Det är alltid kul att se andra exempel där man använt liknande logik till den jag byggt på hemmaplan.

Resonemanget är enkelt. Högst upp i beslutskriteriet över val av bostad gäller den gamla hederliga sanningen; LOCATION, LOCATION, LOCATION. Sekundärt boendets  egna kvaliteter.

We weren’t trying to sell people on the neighborhood, We were just trying to get people excited about the fact that if you come and live at Carriage House, all these things would be at your feet.

I bland kan jag tycka att det är för självklart för att missa och att det är förvånande att så stor del av kommunikation kring hem och hemförsäljning fokuserar på boendekvaliteterna och inte på platsen. Ändå är det -med några få undantag- så det är verkligheten ser ut.

En kort analys kan vara att man med utdaterad medialogik inte ser sin position i den plats man verkar i. Man ser helt enkelt inte skogen för alla träden. För någon vecka sedan lyssnade jag på Vattenfalls Elisabeth Ström. Hon satte bra ord på det jag pratat om länge: Värdet att ta del i den plats man verkar i. I detta fall, bygga det platsburna varumärket, eller bekräfta platsen. Hon kallade det för license to operate. Fritt tolkat; Det du gör som ger till tillåtelse att fortsätta göra det som genererar vinst.

Som Ola sa på SIME. -The brain approves.

Jaha, Då har jag precis kommit hem efter att ha gjort någonting väldigt olikt mig. Jag har sprungit en mil. Helt av egen vilja utan att vara jagad av zombies eller vara katastrofsen till någonting. Varför i hela friden väljer jag att frivilligt göra någonting så monumentalt dumt och till synes omöjligt?

Svaret är enkelt. För att jag kan.

Vill ni veta vad jag gjort för att ta mig hit?

Fråga mig. :D

Jag har kärat ner mig i denna lilla instruktionsvideo från Tom Sachs verkstad. Jag säger bara Always be knolling, ALWAYS.

I går skrev stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius en debattartikel i DN.se med titeln ”Så skall kvaliteten i stadsbyggnandet säkras” Jag vill säga att jag tycker det är trevligvläsning men jag vill i det här ta upp en sak som jag funderat på.

I korthet ser hon att nyckeln till att förverkliga visionen om den flerkärniga promenadstaden ligger i två delar.

Läs mer →

Vissa poster antar jag är extra viktigt att understryka att det är min egen personliga åsikt och ingenting annat. Det här är nog en sån post.

I går gick landstinget ut med att man kommer att höja priset på SL-kortet med en hundring. En kombination av en kanske inte helt genomtänkt liknelse och en opposition som idagsläget hugger på allt som rör sig skapade en lite märklig #chipsgate. Personligen tycker jag att det är trams. För mig är till och med 1000kr/m för ett -vad man trots allt måste säga är en- väl fungerande kollektivtrafik  löjligt billigt.

Läs mer →

Under kategorin oväntade och fantastiskt bra nyheter faller dagens bästa ping från David Stark på Uppdragsmedia. Intangible artifacts, det magasin vi jobbade på tillsammans under förra sommaren har blivit nominerat till Guldbladet som årets bästa kundtidning i kategorin business to business. Hatten av för Uppdragsmedia och för ett otroligt bra jobb.

Det slog mig att jag inte skrivit om det roligaste som händer i mäklarsverige just nu. Har du träffat Fantastic Frank än?

Med bilder som mer påminner om de man hittar i inredningsmagasin, en ytterst medveten och enträgen digital strategi, en suverän egen blogg och facebooknärvaro driver Fantastic Frank ett lika självklart som genialt recept att presentera sina objekt i form av berättelser i skickligt producerade bilder. Det är piggt, snyggt och krispigt och är förhoppningsvis en av flera kommande spikar i kistan för den fullkomligt hjärndöda mäklarprosan och de själlösa bilderna som hemnet och booli flödas över av.

Varför är det så smart då? Jo. Att sälja bostäder idag är ett konverteringsmaskineri. Hemnet och de andra maknadsplatserna står för grundvolymen. x antal exponeringar ger y antal personer på visningen och som i sin tur ger z antal budgivare. Ju fler budgivare, desto aggressivare budgivning. Det är dessutom en konkurrens om dessa budgivare varje vecka. Det gäller således att lägga vantarna på de budgivarna så de bjuder på just ditt objekt istället för din konkurrents.

Hemnet är störst men de har även 100% penetration. De levererar alltså i stort lika mycket trafik till alla objekt. Det är alltså inte en konkurrensfördel att finnas på boportalerna, det är en grundförutsättning. Utväxlingen sitter istället i hur väl man bygger trafik utanför Hemnet. Det Fantastic Frank gör så bra är att de levererar ett värde till sina läsare i form av material bestående av inspiration mixat med sina egna objekt som är så pass relevant och intressant att spridas av intredningsbloggare, tidningar och andra ambassadörer i deras nätverk. Ringarna på vattnet kring Fantastic Franks utspel sprider sig på det sättet betydligt mer än sina konkurrenters. Grundvolymen i konverteringsmaskineriet blir högre och förutsättningarna således bättre.

Man kan alltid argumentera för att kvaliteten på de läsare man når är låg i den meningen att de inte är sannolika att bli budgivare. Å andra sidan, att bygga volym är alltid viktigare än relevansen i detta skede. Vad man sen gör med den volymen är en helt annan sak.